Jag promenerade hem precis efter eftermiddagsregnet och på vägen stötte jag på många fina ting som fick mig att le och se lite ljus i vardagen, tanken om att livet inte är så dåligt i alla fall fanns där också. Jag såg söta tanter och gubbar, barn och föräldrar som lekte och hejande folk. Och mitt bland allt gick jag och log.
Tills dess att mitt öga träffades av en fluga. Mitt leende dog ut och jag blev butter igen. Talk about moment ruiner.