Jag har fastnat i ett mönster, jag kollar på samma filmer om och om och om igen. Igår såg jag filmen Candy för säkert sjätte gången och Twilight vill jag inte ens prata om, vi kan väl säga att det blivit en dags vana. Det är inte så att jag inte har någonting annat att välja på, men det känns bara tryggt.

Sen kommer vi då till musiken, denna låt är väl den enda som spelas i mitt liv just nu.



Jag blir lite rädd för mig själv, detta är ju nästan värre än någon slags Tokio Hotel besatthet som vissa har. Har aldrig förstått grejen med dem.

Men jag tröstar mig med min vän Rebeccas ord "Det finns alltid någon som är värre och mer extrem!"